På sätt och vis känns det som det var alldeles nyss som jag började jobba i Fiskebäckskyrkan.
Jag trodde kanske att jag hade mer koll på vad som väntade mig än vad jag egentligen hade, en del grejer blev ungefär som jag tänkt mig,
på andra områden överraskade Fiskebäckskyrkan mig totalt. Men det har också varit tjusningen med att jobba för Gud, Han har planer som vi inte kan förutse, men vi får vara med och bli använda av Honom.
Efter snart fyra år som ungdomsledare i Fiskebäckskyrkan har jag dock bestämt mig för att sluta min tjänst i och med sommaren som kommer. Känslorna är många och splittrade.Det har varit de mest spännande åren i mitt liv och jag har fått vara med om så otroligt mycket.
Varje dag i tre och ett halvt års tid har jag tänkt på ungdomarna och församlingen och kärleken till dem har blivit större ju längre tiden har gått. Därför känns det smärtsamt att lämna över stafettpinnen till någon annan och släppa ungdomsarbetet som jag har kämpat för i flera års tid.
I början när jag kom till Fiskebäck hade jag inspiration och energi till att jobba till 110%. Med åren så har den inspirationen och energin börjat minska men istället har det ersatts med rutin och en ökad effektivitet, det har gjort att min ”arbetskurva” har legat på en bra nivå och jobbet har känts kanon.
Nu har jag dock börjat känna att jag nog inte skulle klara av att hålla uppe min ”arbetskurva” flera år, och därför känner jag att det är dags att kliva åt sidan och lämna över.
Emma som också jobbar som ungdomsledare i församlingen kommer jobba kvar och kan på så sätt brygga över med nästa ungdomsledare, samtidigt som läget i det övriga kollegiet är stabilt nu när vår nya musikanställde Svante har kommit. Jag vill att eftersmaken ska vara god både från
min och församlingens sida efter att jag slutat, därför känns det som att det är rätt beslut att sluta till sommaren, även om det också blir smärtsamt.
Arvid Jägenstedt
Ungdomsledare
